Amerikanska revolutionen

Amerikanska revolutionen var det händelseförlopp under andra hälften av 1700-talet som ledde till att de tretton kolonierna på Nordamerikas östkust uppnådde självständighet från Brittiska imperiet och kom att utgöra Amerikas förenta stater. Under denna period enades kolonierna mot det brittiska styret och gick in i en väpnad konflikt som kallas amerikanska frihetskriget, mellan 1775 och 1783. Detta kulminerade i en amerikansk självständighetsförklaring 1776 och seger på slagfältet cirka 1781.

Den amerikanska revolutionen innebar ett antal stora intellektuella och sociala förändringar, såsom de nya republikanska ideal som fick fäste hos den amerikanska befolkningen. I vissa kolonier utbröt hätska politiska debatter om demokratins roll i statens styrelse. Det amerikanska skiftet till republikanism, liksom den gradvis växande demokratin, orsakade en stor omvälvning av den traditionella sociala hierarkin och skapade den moral som bildade kärnan till amerikanska politiska värderingar.

De som stödde britterna kallades Lojalister och de som ville frigöra sig från brittiska kronan kallades Patrioter, och de var till en början inte i majoritet bland koloniernas medborgare. Uppskattningsvis var 20 procent Lojalister och ungefär lika många eller något färre var Patrioter. Övriga kallades "Fence sitters", ordagrant "staketsittare". Patrioterna vann propagandakriget och blev en mycket större andel. Uppdelningen kunde splittra familjer, bland annat för patrioten och vetenskapsmannen Benjamin Franklin, vars son var guvernör i New Jersey, och lojalist.