Casablanca (film)

Casablanca är en amerikansk romantisk dramafilm från 1942 i regi av Michael Curtiz. I huvudrollerna ses Humphrey Bogart, Ingrid Bergman och Paul Henreid. Filmen är inspelad och utspelar sig under andra världskriget och i dess centrum finns en utvandrad amerikan (Bogart) som måste välja mellan kärleken till en kvinna (Bergman) eller att istället hjälpa henne och hennes make (Henreid), en tjeckisk motståndsledare, fly från den Vichy-kontrollerade staden Casablanca för att kunna fortsätta sin kamp mot tyskarna. Manuset är baserat på ett manus till en pjäs av Murray Burnett och Joan Alisons, som hade arbetstiteln Everybody Comes to Rick's. I likhet med flera filmer från krigsåren har den propagandainslag. Filmen brukar räknas som en av de största klassikerna inom amerikansk film och placerade sig som nr 2 på listan AFI's 100 Years...100 Movies när AFI 1998 rankade de bästa amerikanska filmerna genom tiderna.

Filmen utspelar sig i december 1941, med återblickar till 1940, mitt under andra världskriget. Rick Blaine (Humphrey Bogart) är en cynisk caféägare i staden Casablanca, som ligger i Franska Marocko och styrs av den med Tyskland allierade Vichyregimen i Frankrike. Ilsa Lund (Ingrid Bergman), en kvinna som Rick var förälskad i och som lämnade honom i Paris, dyker upp tillsammans med Victor Laszlo (Paul Henreid), ledaren för en motståndsrörelse. Rick blir försatt i en situation med konflikter, omringad av giriga affärsmän (Signor Ferrari (Sydney Greenstreet), ägare av ett konkurrerande kafé, The Blue Parrot), småskurkar (Guillermo Ugarte, Peter Lorre, som stal genomresebrevet) och beundransvärda kvinnor på sitt café.

I filmen används ett lothringenkors som symbol för den franska motståndsrörelsen mot tyskarna. I en scen sparkar Rick till en flaska med Vichyvatten som en symbol för Vichyregimen. Den scenen klipptes bort när filmen visades i Sverige.