Fäktsport

Fäktsport eller bara fäktning är en västerländsk olympisk kampsport indelad i tre grenar: sabel, florett och värja. Den moderna fäktningen har sina rötter i äldre tiderns fäktning, främst civil duellfäktning.

Kanske framförallt långsvärdet ansågs länge vara fäktarens primära vapen och många fäktskolor lärde ut långsvärdsfäktning långt in på 1700-talet, vilket bevisas av dokument från fäktskolor från perioden (varav ett fåtal fortfarande finns kvar). Rapirens inträde skedde successivt och utövades parallellt med den tidigare fäktningen. Det är dock troligt att den moderna fäktningen i stort har sin grund i ett duellvapen som kallas smallsword, eller emellanåt dräktvärja, ett vapen som var tänkt att minska dödligheten i duellerandet. Under tidens lopp har den olympiska fäktningen förändrats och det finns idag inte många paralleller mellan den historiska fäktkonstens grundläggande principer och de moderna olympiska varianterna, ens om man jämför med smallswords. Modern fäktning sker med snabba rörelser och händelseförloppet är ibland över på mindre än en sekund.

Banan som matchen utkämpas på heter pist. Pist är franska och betyder just ”bana”. Pisten är 14 meter lång och cirka 1,5 meter bred och består av en kopparväv, aluminiumplattor eller gummiduk som leder ström med markerade linjer. Linjerna är mittlinjen, gardgångslinjerna, och varninglinjerna. Mittlinjen är parallell med pistens kortsidor, och belägen mitt emellan dessa. Gardgångslinjerna är belägna 2 meter på ömse sidor från mittlinjen, och fäktarna måste gå i gard bakom dessa. Varningslinjerna är belägna 1 meter framför de bägge kortsidorna, de varnar fäktarna för att de håller på att lämna pisten. Pist och vapen är jordade vilket gör att det inte registrerar träffar på dessa.