Futhark

Futhark eller fuþark (med yngre runor: ᚠᚢᚦᚬᚱᚴ) är namnet på en mängd runrader eller runalfabet (uppsättningar runor) som följer en särskilt följd och inleds med runorna Fä, Ur, Törs, Od, Råder och Kön (namn per Johannes Bureus), vilket gäller för samtliga runrader från första årtusendet med mera.

Ursprunget för ”futharken”, liksom för runorna själva, är okänd men de fanns redan så tidigt som 100-talet efter Kristus. De brukades ursprungligen av alla nordeuropeiska germanfolk men kom att avvecklas till förmån för det latinska alfabetet genom det första årtusendet i takt med kristianiseringen för att slutligen bara överleva i Skandinavien. Redan på 300-talet ersattes runor inom gotiskan av det inhemska grekbaserade gotiska alfabetet. I Britannien började runskrift troligen ersättas av latinsk skrift som statligt skriftspråk redan på 700-talet och på 1000-talet slog latinsk skrift igenom som statligt skriftspråk i Norge, Island och Danmark. Sist ut var Sverige under 1100-talet.

Privatbruk av runor överlevde i några hundra år efter statsskiftena; i Britannien inpå 1000-talet och i Norden inpå 1300-talet. I Sverige brukades runor långt efter att staten gått över till latinsk skrift, igenom medeltiden och in på tidigmoderna tiden var de i bruk hos mången gemene man. I Älvdalen användes runor långt in på 1800-talet och ännu under tidigt 1900-tal fanns där äldre människor som kunde läsa och skriva runor.