Helen Keller

Helen Adams Keller, född 27 juni 1880 i Tuscumbia i Alabama, död 1 juni 1968 i Easton i Connecticut, var en amerikansk författare, aktivist och föreläsare. Hon var den första dövblinda person som avlade en akademisk examen. Under sin livstid publicerade hon tolv böcker och ett stort antal artiklar. Hon var även politiskt aktiv och verkade för rättigheter för kvinnor, personer med funktionsnedsättning och arbetare. Verk av henne brändes under bokbålen runt om i Nazityskland 1933.

Helen Keller föddes i Tuscumbia, en liten stad i Alabama. Vid 19 månaders ålder drabbades hon av en febersjukdom som förorsakade hennes funktionsnedsättning. Den dittills livliga och glada flickan förvandlades till ett vilddjur som terroriserade sin omgivning. Hennes föräldrar tog slutligen kontakt med Alexander Graham Bell, som arbetade med döva barn. Eftersom Keller även var blind, rekommenderade han dem att kontakta Perkins-blindinstitutet i Massachusetts. Helens mor Kate Keller hade dessutom läst Charles Dickens reseskildring American Notes, som skildrar Samuel Howes framgång med en annan dövblind flicka, Laura Bridgman, som ännu bodde på skolan.

Vid Perkins-institutet gav man uppdraget att försöka öppna Helen Keller till den endast tjugo år gamla lärarinnan Anne Sullivan, vilket var början till ett 49 år långt samarbete. Sullivan var själv synskadad och en av Laura Bridgmans bästa vänner. Sullivan begärde och fick faderns tillstånd att isolera dottern från den övriga familjen i en liten stuga. Sullivans första mål var att få fram disciplin i den bortskämda Helen Keller. Sullivan använde Samuel Howes metoder, och genom att i Kellers hand rita symboler för olika föremål i deras närhet kunde den närmast utmattade Sullivan känna hur deras kontakt förstärktes. Detta kan man se i filmen om dem, Miraklet.