Homo erectus

Homo erectus – "den upprätt(gående) människan" – är en utdöd art av släktet människor. Detta är den människoart som har överlevt längst tid på jorden, och var dessutom den första människoart som spred sig till flera kontinenter. H. erectus utvecklades i Afrika och utvandrade till både Asien och Europa. De äldsta fynden har med säkerhet daterats till 1,8 miljoner år, och förmodligen är vissa fynd 1,9 miljoner år gamla,, men det är diskutabelt om dessa fynd ska räknas till H. erectus eller Homo ergaster. H. erectus fanns kvar i världen för bara 50 000 år sedan, och var därför under en kort tid samtida med oss (Homo sapiens) och med Neanderthalmänniskan. Hon började regelbundet använda eld för matlagning för minst en halv miljon år sedan, och kunde tillgodogöra sig så mycket mer av födan att hjärnan började växa i storlek.

Den moderna människan har med stor säkerhet sitt ursprung i afrikanska Homo erectus, möjligen via en mellanliggande art kallad Homo heidelbergensis. Den genetiska forskningen på mitokondrie-DNA, som ärvs från mödernet, har visat att förmodern till alla moderna människor, Homo sapiens, som nu lever på jorden utvecklades i Afrika och ättlingarna utvandrade sedan därifrån. Homo erectus utanför Afrika har givit få om ens några genetiska bidrag till den moderna människan. Det finns endast svagt stöd i forskningen för att någon population av Homo sapiens skulle ha fått avkomma med eller utvecklats ur grupper av H. erectus som levt utanför Afrika.,