Kolera

Kolera är en smittsam tarmsjukdom i tunntarmen som orsakas av bakterien Vibrio cholerae via ett exotoxin. Toxinet verkar genom att påverka adenylatcyklas vilket resulterar i att tarmens celler börjar utsöndra elektrolyter med vilka vatten dras med. Sjukdomen kan inom några få timmar eller dagar ge våldsamma kräkningar och diarréer som kan leda till döden. I de tidiga stadierna av sjukdomen kan patienterna uppleva diarré, illamående, kräkningar och buksmärtor. När sjukdomen fortskrider kan uttorkning bli ett betydande problem, vilket leder till extrem törst, muskelkramper och svaghet. I allvarliga fall kan patienterna drabbas av lågt blodtryck, snabb hjärtfrekvens (när kroppen försöker kompensera för minskad vätskemängd), och kramper.

Det är viktigt att notera att kolera idag är lätt att behandla om den upptäcks tidigt, men kan bli livshotande om den lämnas obehandlad. Behandlingen omfattar vanligtvis administrering av vätska och elektrolyter för att förhindra uttorkning, samt antibiotika för att bekämpa infektionen.

Det farligaste med kolera är den mycket stora vätskeförlusten, som kan uppstå efter kort tid. Obehandlad kan vätskeförlusten leda till döden inom ett dygn efter sjukdomens utbrott. Effekterna av sjukdomen går enkelt att bryta om kunskap om sjukdomen finns, vilket dessvärre inte alltid är fallet i vissa utvecklingsländer. I sådana länder är sjukdomen därför ofta dödligt farlig, medan överlevnadsstatistiken i de industrialiserade länderna är mycket hög. Behandlingen vid måttliga besvär är stort tillskott av vätska, med nödvändiga salter för att undvika saltbrist. I allvarligare fall kan tunntarmens förmåga att ta upp vatten vara helt satt ur spel, och vätska måste då ges intravenöst. Med behandling kan dödligheten gå ner till under 1 procent, men utan behandling avlider omkring hälften av de drabbade.