Lukasevangeliet

Lukasevangeliet är den tredje boken i Nya Testamentet. Tillsammans med Matteus- och Markusevangeliet räknas den till de synoptiska evangelierna. Traditionen utpekar läkaren Lukas som författare, omnämnd i bland annat Kolosserbrevet 4:14. Lukasevangeliet förkortas Luk, men i vetenskapliga sammanhang används ofta förkortningen Lk istället.

Lukasevangeliets författare daterar själv mer eller mindre noggrant en del av de händelser som återges i texten, ett exempel är Johannes Döparens framträdande i det femtonde året av kejsar Tiberius regering (3:1), det vill säga mellan den 19 augusti år 28 och den 18 augusti år 29. Lukasevangeliet och Apostlagärningarna har samma författare vilken traditionellt antagits vara Lukas. Man är inte helt klar över när boken skrevs. Vanligen dateras den till perioden 55–90 e.Kr., oftast 75–90 e.Kr. Traditionell bibelsyn brukar istället datera Lukasevangeliet till 60–65 e.Kr. Lukas börjar sitt evangelium med att skriva till Teofilos och i början av Apostlagärningarna skriver han också till Teofilos och hänvisar till sin ”förra skrift” som är Lukasevangeliet. Alltså måste Lukasevangeliet ha kommit till Teofilos före Apostlagärningarna. Slutet av Apostlagärningarna är väldigt abrupt och det slutar med att Paulus sitter som fånge i husarrest i Rom och undervisar om Jesus. Att Apostlagärningarna inte fortsätter berätta om historien och hur det hela slutar tror man beror på att Lukas inte hade mer att berätta eftersom inget ytterligare hade hänt då boken avslutades. Vidare vet man också att Paulus satt i husarrest till år 62 och strax efter det dömdes till döden. Eftersom detta måste ha skett innan Apostlagärningarna skrevs klart måste också Lukasevangeliet ha blivit färdigskrivet innan detta eftersom det skrevs innan Apostlagärningarna.