Miguel de Cervantes

Miguel de Cervantes Saavedra, född 29 september 1547 i Alcalá de Henares, Kastilien, död 22 april 1616 i Madrid, var en spansk författare och Spaniens nationalskald. Cervantes är framför allt känd för sitt verk Don Quijote (Don Quijote de La Mancha). Romanen handlar om riddaren av den sorgliga skepnaden och hans väpnare Sancho Panza. Den är en dråplig parodi på samtidens populära riddarromaner och stilbildande för den västerländska romankonsten.

Harold Bloom menar att Cervantes är den enda i den västerländska litteraturen som befinner sig på samma nivå som William Shakespeare och Dante Alighieri. Erich Auerbach menar i sin tur att Cervantes fulländade den episka litterära traditionen i västerlandet.

Miguel de Cervantes föddes i Alcalá de Henares, en liten universitetsstad nära Madrid som det fjärde av sju barn till Doña Leonor de Cortinas och Don Rodrigo de Cervantes. Fadern var en fattig läkare som flyttade runt med sin familj i Spanien, och sonen kunde därför inte få annat än sporadisk utbildning. Lite är känt om Cervantes första tjugo år i livet, men han tros ha gått i skola i Valladolid och Sevilla. Åren 1567–1568 var han registrerad som elev i den spanske humanisten Juan López de Hoyos skola i Madrid. 1569 reste han till Italien för att tjäna en italiensk adelsman och året därpå tog han värvning i den spanska militären. Cervantes deltog som menig i ett par slag till sjöss, bland annat i slaget vid Lepanto den 7 oktober 1571, där han blev skadad i sin vänstra arm av ett muskötskott. Efter detta kunde han inte längre använda sin vänstra hand. Därav hans öknamn "El Feo de un Brazo" (spanska ”den fule med en arm”). Han tillfångatogs en tid senare av algeriska slavpirater under en båtfärd och tillbringade i Algeriet fem år i fångenskap, med fyra misslyckade flyktförsök. Han frigavs först efter betalning av en ansenlig lösesumma.