Nils Poppe

Nils Einar Poppe (före 27 maj 1966 Jönsson), född 31 maj 1908 i S:t Pauli församling på Möllevången i Malmö, död 28 juni 2000 i Helsingborg, var en svensk skådespelare, komiker och teaterdirektör. Han är främst förknippad med folkliga komedier och erhöll utmärkelsen Illis Quorum år 1988. Bland Poppes filmer märks bland andra Tre glada tokar (1942), Aktören (1943), Blåjackor (1945), Sten Stensson kommer till stan (1945), Pengar – en tragikomisk saga (1946), Ballongen (1946), Tappa inte sugen (1947), Soldat Bom (1948), Greven från gränden (1949), Pappa Bom (1949), Det sjunde inseglet (1957) och Djävulens öga (1960).

Poppes mor var ogift och utackorderade honom till en dansk fostermor i Malmö, som satte honom på en kost som bestod av bröd doppat i öl. Efter två år räddades han från henne av Anders och Amanda Jönsson på Möllevången i Malmö, som blev hans adoptivföräldrar. Hans teaterdrömmar började spira tidigt och i skolan visade han upp sin komiska talang.

Den 1 augusti 1926 tog Poppe värvning vid flottan och utbildades till torpedeldare vid 1. yrkeskompaniet i Karlskrona som nr 427 Jönsson. Den fyraåriga värvningsperioden fick dock avbrytas i förtid den 16 mars 1928, troligen på grund av ett hjärtfel, som strax innan hade medfört 30 dagars vård på Flottans sjukhus. Någon värnplikt blev därefter inte aktuell, men han mönstrade med inskrivningsnummer 936-2/1928. Poppe hade inte tänkt bli skådespelare och gick tack vare ett stipendium från Malmö Arbetarekommun 1929–1930 på Fridhems Folkhögskola i Svalöv. Där studerade han statsvetenskap och ville bli socialdemokratisk politiker. Skolans rektor övertalade honom att söka sig till teatern.