Reformert kristendom

Reformert kristendom (av ordet "reformera") är de kyrko- och samfundsbildningar, som leder sitt ursprung tillbaka till de kristna reformationsrörelser som leddes av Huldrych Zwingli och Jean Calvin i Schweiz på 1520-talet. Snart följde expansion till andra länder i Västeuropa. Varje land där den reformerta rörelsen dragit fram hade sin egen lokala kyrkoledning. Flera av dessa lokala kyrkor har utvecklats till världsomfattande samfund och de flesta har varit med om splittringar till flera nya samfund.

Kalvinism är den teologi som har sitt ursprung hos Jean Calvin och andra teologer och den utgör en teologisk grund för den reformerta kyrkan. Utmärkande för kalvinismen är dess betoning på Guds härskande över allt i världen, Guds suveränitet. Viktiga i utvecklingen av kalvinism var på kontinenten Martin Bucer, Heinrich Bullinger, Peter Martyr Vermigli och Huldrych Zwingli och i England reformatorer som Thomas Cranmer och John Jewel. På grund av att Calvin hade stort inflytande och spelade en viktig roll i debatterna om bekännelse och kyrkoordning under 1600-talet, kom denna tradition att bli känd som kalvinism. Kalvinismen är mest känd för läran om predestination och läran om människans totala fördärv. Sin största utbredning har kalvinismen i Schweiz, Skottland, västra Tyskland, Nederländerna, Sydafrika och USA. Till de två sistnämnda länderna har kalvinismen kommit genom invandring från tidigare nämnda länder, och satt sin teologiska prägel på många protestantiska samfund.

De franska kalvinisterna kallades under tiden för de franska religionskrigen på 1500-talet för hugenotter. Omkring 300 000 emigrerade under slutet av 1600-talet på grund av förföljelser till Nordamerika, Sydafrika, Nederländerna, Schweiz, Tyskland, England och Skandinavien.