Resandefolket

Resandefolket, eller resande eller romani, är en grupp som i äldre tid stod, och till viss del även idag står, utanför det etablerade samhället i Skandinavien. Fram till slutet av 1900-talet gick de även under benämningen tattare, en benämning som idag anses som både nedsättande och kränkande.

I många länder finns personer som kallar sig resande, vilka har skiftande bakgrund. I Sverige hade resandefolket en livssituation liknande romernas och flera har bevisligen släktskap med romerna, då de också i stor utsträckning använder dialekter av samma språk, romani. Resandefolket i Sverige uppskattas idag bestå av cirka 20 000 individer, och i Norge 4 000-10 000. Enligt en senare skrivning (2005) i en riksdagsproposition om språket så står det I Sverige räknas resandefolket till romerna.

Resandefolkets ursprung har varit omdebatterat. Ny genetisk och genealogisk forskning visar påtagliga inslag både av romsk härstamning och av äldre nordiska släktlinjer bland de flesta nordiska resandesläkter. År 2023 publicerades en akademisk artikel som bevisar att resandefolket har romskt ursprung och är besläktade med andra romska grupper i Europa. Forskningen bygger på dna-analyser, vilket påvisar att de romska grupperna inledningsvis levde för sig själva, men efter 1700-talets mitt skedde en uppblandning med den övriga majoritetsbefolkningen i Sverige. Släktforskare har även kunnat bevisa att de som omnämns som "tartarer" och "zigenare" i äldre dokument från 1600-och 1700-talet är besläktade med nu levande människor från resandesläkter. Kända anfäder är exempelvis Johan Henriksson Schwarzkopf, Peter Christophersson Frantzwagner, Peter Lorentz och Per Jönsson Hellbom Lindgren.