Sprängört

Sprängört (Cicuta virosa) är en flerårig växt som tillhör familjen flockblommiga växter (Apiaceae). Den kommer ursprungligen från norra och centrala Europa, norra Asien och nordvästra Amerika. Framför allt växer den i våtmarker av olika slag, dess utbredning i Norden är över nästan hela regionen utom i fjälltrakter samt längst i norr. Hela växten är mycket giftig, i synnerhet den tjocka rotstammen. Släktnamnet är Cicuta L. där det ingår åtta arter, varav en finns i Sverige. Det finns två underarter i Sverige, vanlig sprängört (var. virosa) samt smal sprängört (var. angustifolia). Vanlig sprängört är ofta mer storvuxen och har en mer omfattande blomställning med fler småflockar. Cicuta är släktesnamnet och kommer från det fornlatinska namnet för odört. Virosus är latin och betyder giftig.

Sprängört är känd för att vara en av de giftigaste örterna som finns i den svenska floran. Den första upptäckten som gjordes i landet var på 1600-talet och den tros ha spridit sig naturligt. Linné namngav och beskrev den 1735.

De två underarterna blir olika höga. Vanlig sprängört blir mellan 50 och 150 cm och smal sprängört 30–50 cm. De blommar vanligen från juli till augusti och har vita till svagt rosafärgade små blommor i flock med 10 till 20 strålar. Roten är tjock och innehåller flera slemfyllda rum som ger ett karakteristiskt utseende som gör den möjlig att skilja från flera av dess förväxlingsväxter. Växtsaften beskrivs som oljig och gul, den kan ses om roten skärs itu. Stjälken är ihålig och har blad som är ett till treparflikiga med ihåligt skaft och stor bladslida. Bladflikarna är 5 till 10 mm breda, snett lansettlika och är vasst sågade. Frukten är 1,5 till 2,2 mm stor och brungul, nästan klotrund med breda åsar.