Viveca Lindfors

Elsa Viveca Torstensdotter Lindfors, född 29 december 1920 i Uppsala, död 25 oktober 1995 i Uppsala, var en svensk-amerikansk skådespelare. Hon var bosatt på Manhattan i New York men avled i sin födelsestad under en turné med en Strindberg-föreställning.

Viveca Lindfors var dotter till bokförläggaren Torsten Lindfors och Karin Lindfors, född Dymling. Hon genomgick Lyceum för flickor och studerade därefter vid Dramatens elevskola 1938–1941. Hon fick sin första uppmärksamhet i samband med en elevuppsättning av Terence Rattigans Diana går på jakt på Nya teatern 1940. Hon var 1941–1942 anställd vid Dramatiska teatern, där hon fick erkännade för sina roller som bruden i Federico García Lorcas Blodsbröllop 1944 och Olivia i Trettondagsafton 1946. Hon filmdebuterade i en komedi 1940 och fick sitt genombrott 1941 i filmen Tänk om jag gifter mig med prästen och spelade under 1940-talet i många stora svenska filmer, exempelvis Appassionata, Anna Lans och Singoalla. År 1942 medverkade hon även i två italienska filmer. Hon åkte samtidigt till Hollywood och skrev kontrakt med Warner Brothers den 25 februari 1946. Det blev totalt 73 biofilmer, men hon spelade även teater på Broadway i New York. Debuten där skedde 1955 med titelrollen i dramat Anastasia, som blev en stor konstnärlig framgång.

Viveca Lindfors var påverkad av method acting (metodskådespeleri) och arbetade med sin man George Tabori enligt en gestaltterapeutisk modell. I början av 1960-talet fick hon pris som bästa kvinnliga skådespelare vid filmfestivalen i Berlin och ett hederspris vid filmfestivalen i Venedig. År 1966 grundade hon en teaterfestival i Stockbridge, där hon blev konstnärlig ledare. Lindfors var även med i flera TV-pjäser och var yrkesverksam fram till sin död.